Så har ännu en semesterperiod passerat och den här gången har jag verkligen haft semester. För första gången på väldigt många år så har jag kunnat koppla av helt utan att känna ansvar för personal som jag månar om eller stora kundprojekt som är i rullning med allt vad det innebär.
I stort sett ända sedan jag började min karriär har jag haft ansvarsroller där det inte varit praktiskt möjligt att lägga jobbet helt åt sidan under semestern. Och det oavsett alla pekpinnar om hur viktigt det är att återhämta sig och alla löpmeter som skrivs om att det minsann är en rättighet du har som anställd att ha ostörd semester. Ja, det är superviktigt med återhämtning och visst är det din rättighet men har du en ansvarsroll i ett tillväxtbolag, som kanske dessutom är internationellt, så har du också skyldigheter och ofta betyder det du aldrig är helt ledig. Det är baksidan av myntet helt klart och kanske svårt att förstå för den som inte varit i den situationen.
Betyder det då att personer med stora ansvar aldrig kan återhämta sig? Nej, självklart inte. Men det ställer större krav på ett fungerande självledarskap. De behöver ha stenhård disciplin kring rutiner för återhämtning och vara supernoga med gränsdragningar och prioriteringar. För i ärligheten namn så är det inte hållbart att köra järnet 48 veckor om året, gärna med många timmars övertid, för att sen försöka vila upp sig under ett par veckor på sommaren. Särskilt inte eftersom många är experter på att göra semestern i sig till ett projekt som är fullbokat med aktiviteter och måsten så att det nästan krävs semester efter semestern för att orka tillbaka till jobbet igen.
Sen är det ju det där med kravet på att delegera. Du ska minsann kräva en ersättare av din chef. Men att lägga över ansvaret på en ersättare för att kunna vara ostört ledig. I en mindre och snabbväxande organisation är det inte alltid fullt ut genomförbart. Det är ofta många som är nya i sina roller och saker och ting rör på sig snabbare än rutiner och processer hinner dokumenteras och styras upp. Förmågan att kunna delegera och att lita på sina medarbetare och att kunna leva med att det kanske inte blev precis så som du själv hade gjort men det blir tillräckligt bra är också en viktig del av självledarskapet. Precis som insikten i att det inte är hela världen om det blir lite tokigt ibland för det mesta går ju att rätta till i efterhand. Ett mantra som jag själv brukade repetera i mitt eget huvud när kontrollbehovet kickar in är ”vad spelar det för roll om tusen år”. De allra flesta företag arbetar inte med att rädda liv på människor eller andra livsviktiga åtaganden även om det kan kännas så emellanåt.
För egen del så landade jag i att det inte var möjligt för mig att kombinera ett liv med familj och gård med en karriär som krävde större delen av min tid och min energi. Jag valde därför att istället starta eget och bygga en verksamhet som tillåter att jag tar lång ledighet på sommaren där jag kan koppla av helt och fullt utan massa dåliga samveten och stress över horder av ogjort arbete som växer sig större och större under ledigheten. I sommar jag därför haft möjligheten att koppla av helt och vara med familjen. Lyxigt? Ja, det är en lyx som jag har råd att unna mig efter många år av slit och hårt arbete. Det är resultatet av en rad medvetna val och prioriteringar som jag har gjort på vägen. Jag kanske väljer att gå tillbaka till den karriär jag lämnade en dag när livet ser annorlunda ut. Men just nu är detta vad som funkar för mig och så länge jag trivs med det kommer jag att fortsätta såhär.
Hur har du det med disciplin och rutiner för din återhämtning? Är det semesterveckorna du förlitar dig på eller hittar du utrymmet i din vardag? Eller har du som många andra svårt att få det att gå ihop? Jag hjälper dig gärna att hitta vägen till ett mer hållbart arbetsliv.
