Idag är första arbetsdagen på det nya året. 2018 ska läggas till handlingarna och det hör väl till att göra någon slags reflektion?
Under många år av mitt liv levde jag i nästa steg. Jag var ständigt på väg mot nya mål och stannade aldrig någonsin upp i det som var. Resultatet blev att jag en dag plötsligt insåg att jag saknade minnesbilder från stora delar av mitt liv. Hur jag än försökte att rekonstruera större livshändelser så fanns de bara inte där. Inte ens när med hjälp av vänner eller kolleger fick händelseförlopp återberättade för mig. Jag trodde först att det var något neurologiskt fel på min hjärna och övervägde att söka läkarhjälp. Men i samråd med en psykolog förstod jag att det var mitt ständiga fokus på prestation och nästa mål som ställt till det för mig. I samma veva kom jag för första gången i kontakt med mindfulness som begrepp och jag ska väl ärligt erkänna att jag inte fullt ut förstod vad det gick ut på. Men sedan dess har mindfulness, eller medveten närvaro, funnits med någonstans i bakhuvudet hos mig och sakta men säkert har jag förändrat mitt förhållningssätt till livet och mig själv. Jag är betydligt mer tillåtande och vänlig mot mig själv och jag utgår i större utsträckning ifrån vad som är viktigt för mig och vad jag själv behöver. Därmed inte sagt att jag är mer egoistisk. Snarare tvärtom. Att ta hand om mig själv och mina behov i första hand ger mig mer energi och möjlighet att hjälpa andra. Under 2018 valde jag att utbilda mig till mindfulnessinstruktör och under 2019 kommer ni att se nya kurser och program kring detta.
Jag gick även en utbildning i och läste en rad böcker om neuroledarskap under 2018. Ett ämne som intresserar och fascinerar mig oerhört. Det händer väldigt mycket just nu inom hjärnforskning och det är väldigt spännande att följa det som rör ledarskap och organisationsutveckling. Är du nyfiken på att lära dig mer kan jag varmt rekommendera Eva Hamboldts kurser genom Ledarskap i Praktiken.
En annan utbildning som jag gick 2018 är certifiering i DISC-verktyget. Ni vet den där modellen som blivit så omdebatterad efter att boken Omgiven av idioter kom ut. Personligen har jag använt mig av modellen under i stort sett hela mitt yrkesliv och det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre och hur jag kan anpassa mitt beteende, min kommunikation och min ledarstil utifrån vem eller vilka jag möter. Att det fungerar effektivt i praktiken är det viktigaste för mig och det upplever jag att det gör utifrån egen erfarenhet. Fram till 31-mars erbjuder jag kostnadsfri personlighetsanalys (värde 2500:-) till dig som bokar 5 coachingsamtal eller mer.
Men 2018 har inte bara handlat om utbildningar utan även om en hel del spännande och utmanande uppdrag. För att nämna några så har jag fått förtroendet att coacha och handleda en rad olika klienter på väg mot nya mål. Jag har ingått i en jury för Ung Företagsamhet i samarbete med Thoren Business School och jag har undervisat blivande e-commerce managers i e-handel på IHM Business School. Jag har även inlett ett längre samarbete med Storm Commerce där jag kommer att hjälpa dem med partnersamarbeten och försäljning i den södra delen av Sverige och jag har blivit invald i Ecomatics nyetablerade Advisory Board. Och så stöttar jag projektledningen på Bona med ett stort globalt digitaliseringsprojekt.
Jag är stolt och tacksam för alla kunder och uppdrag, men det som varit mest utmanande för mig själv under 2018 är mitt pilotprogam för nya chefer och ledare som jag körde i egen regi under hösten. Ledarprogrammet var helt online-baserat och pågick under 12 veckor uppdelat på 6 olika moduler. Just nu sammanställer jag den återkoppling som kommit in från de 18 deltagarna och utifrån den kommer jag att skruva om formatet och upplägget lite innan jag kör igång nästa tillfälle 2019. Välkommen redan nu med din intresseanmälan ifall du är nyfiken på att vara med.
Och det är inte utan att jag själv höjer på ögonbrynen när jag tänker tillbaka på 2018 och blir medveten om hur mycket det är som faktiskt hänt. För känslan jag bär med mig är att jag har haft ett lugnt och stillsamt år utan fokus på prestation och karriär där jag inte åstadkommit särskilt mycket. Och återigen blir jag medveten om hur viktigt det är för mig att reflektera och att jag tillåter mig själv att vara stolt och tacksam över allt det jag lyckats med istället för att bara skynda vidare mot nästa och nästa och nästa. För jag vill inte ha några fler svarta hål. Jag vill ha minnen att glädjas åt och tänka tillbaka på. För det är väl det som är livet?
